...ett växthus.

Nu har vi ett! Här ska planteras som 17 i vår ;D

i början av mitt och Andreas förhållande,när vi fortfarande bodde i varsin by,så erbjöd han sig en dag att klippa gräset åt mig.

Jag var inne och pulade med städning och matlagning. Efter en stund ropade han på mig och sa-kom ut och titta...nu är det klart.

Tänkte för mig själv att det gick då väldans fort att klippa idag.

Jag går ut på trappen och möts av den här synen.

Ett stort hjärta har karln klipp till i gräsmattan. Gissa om mitt eget hjärta höll på att sprängas av glädje när jag fick se det.

Ett av de mest romantiska ögonblicken i mitt liv faktiskt.  Tänk så underbart det var när man var sådär härligt pirrande nyförälskad. Man behövde varken mat eller sömn. Till och med städning och annat tråk gick som en dans. Vilken adrenalinkick det är den där kärleken ;-)

Men till slut kommer vardagen,där man såsar runt i mjukiskläder och rufsigt hår.Kanske inte tar på varann på flera dagar. Man retar sig lite på den andre emellanåt,har svårt att känna det där pirret när man ligger brevid partnern som snarkar högljutt och själv gnisslar man tänder.

Jodå vardagen kommer väl alltid och jag skulle inte vilja byta bort min vardag för allt i världen!!