Kl 9.45 ska jag vara på plats för RTG av nacke ,bröst och ländrygg.

Spännande. Jag trodde att det skulle bli en "tub RTG" med det blev en vanlig "slät" som det så vackert heter.

Kan ju alltid hoppas att dom hittar nåt så man får besked.

Undrar om dom ser på röntgen att jag jobbar natt. *ironisk*

 Dom verkar ju tro att all min jädra värk bottnar i det. Det gör väl sitt till men jag tror inte att jag skulle bli botad om jag sade upp mig!!

Vad tror ni?

Nu väntar en felixpizza med extra ost,grillkrydda och rödlök!! GÖTT!!!

Ha en trevlig kväll!!!

Har photoshop elements 6 men har inte lyckats med att få till nån banner.

Hur gör man?? *kliar mig i skallen*

Lille lille Eddie.  Han grät förtvivlat när jag lämnade honom på dagis idag. Grät och klamrade sig fast allt han kunde.

-ja vill inte vara här!!!! Tårarna rann och han hittade på allt möjligt för att jag skulle vara kvar en lite stund till.

-tata mig. (håll i mig)

-kramen

-pussen

-titen.

"Men nu måste jag åka gubben" sa jag och svalde klumpen i halsen.

 -EN TILL KRAM!!! Eddie höll mig ännu hårdare om halsen.

"Nu då måste jag åka" jag blinkade förtvivlat för att inte tårarna skulle svämma över.

-En tit!!

Upprepade proceduren igen med kramar och alltihop. Klumpen i halsen hotade att kväva mig. Till sist fick jag ta mig ur hans grepp och smita därifrån. Han grät hjärtskärande när jag gick.

Satt i föntret och tittade på mig med förtvivlad blick och tårarna strömmande utför kinderna.

Jag satte mig i bilen ,vinkade och for därifrån.

När jag kom utom synhåll släppte jag spärren och grät förtvivlat.

Hur kan jag lämna honom där på det där sättet,gråtandes efter det bästa i hela världen. Är jag världens grymmaste mamma??? Det känns så.

Men sanningen är ju den att så fort jag har åkt så är allt bra med Eddie igen. Måste ju ringa dagis och kolla att allt är OK. Naturligtvis är det de ;D

Men det gör som sagt så förtvivlat ont i hjäreroten att lämna honom så där.

Som barn gäller det ju att prova,kanske mammas samvete inte kan stå emot så jag får följa med hem igen. Det gäller att bita ihop annars kan det ju lätt bli gråt vareviga gång han ska lämnas.

Hårt men sant.

Antar att dom flesta föräldrar varit med om samma sak. Massor av gånger :)