Phu ...informationen om nya lönesystemet avklarad.

Såg inte alltför krångligt ut.

Nu kan man se 10 dar iförväg hur mycket man kommar att få i lön. Kanon jue!!

Nu hem och göra mat (blogga oxå) sen fort iväg på Eddies föräldra möte. Efter det i väg till klubben för att försöka sätta ihop klubbtidningen!

Hoppas hinna med lite träning oxå

Kul när man har nåt för sig :D

*rusar runt å runt*

...Malung på Orrskogen!

Var jag där????

Naturligtvis!!! :D

....då var jag där!! Längst fram stod jag . (såklart)

Tryckt mot kravallstaketet utan en chans att komma därifrån. Men det gjorde inget...jösses va vi öste på :)))

Det var värt dom stora fula blåmärkena som jag fick på mina (på den tiden) knöliga höfter av kravallstaketet. *skratt*

I alla fall för Filip! Han har lärt sig att läsa!!!

Oj oj va han läser. På allt....förpackingar av alla slag, på kataloger och tidningar...ibland hinner han med att läsa nåt som står i tv-rutan oxå :D

"Det är sååå roligt att läsa " säger han.

 Så numera kan vi säga att han stavar sig fram....eheee hehe!

Idag...min enda lediga dag denna långa vecka, måste jag ändå in till jobbet! *morr*

Vi ska (sist av hela sverige) byta lönesystem så nu ska vi lära oss att lägga in lönerapporten på datorn. Så idag blir det information om detta.

Låter väl kul :D

Men först blir det en långpromenad sen ska jag kolla efter laptops. Ett svårt arbete,för en icke datakunnig, i denna datadjungel!!

....kommentarer som ni lämnar här i bloggen. :D

Ville bara säga det!!!

Nu ska jag gå och sova,är helt förbi av trötthet. Sov knappt nåt alls idag. Gäääääsp!!

Kram å natti!

Å ännu en gång.....

Men naturligtvis måste jag se till att ha en bärbar dator till operationen. Vad ni är smarta tjejer!! *skratt*

Jag tar med kameran oxå ,kanske jag kan få personalen att ta kort under operationen,som jag sen kan lägga ut på bloggen. Hehehe!! Det vore väl nåt?

Nähää inget bra förslag?  Lite för otrevligt kanske :)

Jag tycker att det är intressant med sjukhusfilmer och sånt. Verkliga filmer alltså. Där man får se operationer och sådant. Jag jag blir lika facinerad varje gång. Huuuur kan kirurgerna uträtta allt dom nu kan. Visst är det helt fantastiskt?

Men tänk första gången dom ska utföra en operation. Hjärnkirurgi tex....att dom klarar av det . Då är det inte till att börja darra och svettas i handflatorna när man håller på med sånt.

Tyvärr är det sällan jag får se på sjukhusprogram när sambon är hemma. Han har nämligen skräck för allt vad sjukhus heter. Stackarn!

Ni kan ju tänka er hur han såg ut när han fick komma till akuten när jag hade kristallsjukan.Många tankar hade snurrat i hans huvud under dagen. När jag sen ringde och sa att jag  ev skulle på hjärnröntgen höll han på att tuppa av!

  Kan säga att han såg ut att behöva båren mer än jag när han kom för att hämta mig  :)

"Oj ligger du här...i dina vanliga kläder?? Älskling...jag såg ju framför mig hur du satt halvt avtuppad i en rullstol, iklädd en sjukhus skjorta och fullt av dystra läkare omkring dig!!!"

Så nu när jag ska in på op kommer det att bli jobbigt för honom. Han svimma ju nästan när jag talade om hur det skulle gå till.

Att han har överlevt två förlossningar får ses som en mäktig prestation!!!

Oj vad tiden går...mäste äta lite frulle nu!

Ha det!!!

Bråcket var inte så stort men eftersom jag har ont av det så skulle det opereras. Förhoppningsvis inom tre månader. Hon satte även upp mig på återbudslistan så jag kan få komma med kort varsel.

Hon berättade hur operationan skulle gå till. Dom går in från sidan av magen och sen fram till bråcket där dom lägger  ett slags nät  . Sen häftar dom fast nätet på nåt sätt.

Skulle iaf få komma dan före op och sen ligga kvar en till två dagar efter ingreppet. (hur går det då med bloggandet *garv*)

Å jag som trodde att det skulle göras över dagen bara :)

Men det kan allt var skönt att få vara kvar oxå. Så man ser att allt gått bra.

Inte så kul om man måste tillbaka 12 mil dan därpå om nåt går snett.

 Bara som lite kuriosa kan jag då berätta att jag idag har åkt nästan 24 mil för ett läkarbesök som tog 15 minuter.

DET är vården på landet det :)

Gonatt på er!

Inte mycket på agendan idag,förutom kirurgbesöket.

Ska försöka sova lite nu ,det väntar jobb till natten ;)

Läste en artikel om en fru som räddat livet på sin man genom en Hemlich manöver.

Usch...jag fick rysningar och kom direkt att tänka på när Robin satte en polly i halsen!

Robin var nio år,(nybliven storebror)han satt och kollade på tv,jag var i köket och diskade.

Han hade en massa störande ljud för sig så jag fräste irriterat åt honom att sluta upp med det där!

Han kom ut till mig i köket och sa "förlåt mamma" sen gav han mig en kram.

Jag vände mig om för att fortsätta diska och  i samma ögonblick börjar Robin att låta igen.

Vänder mig snabbt om för att säga åt honom att "det räcker nu"!

Då får jag se, hur han, med uppspärrade ögon står och river sig mot halsen samtidigt som det rosslar ur munnen på honom!!

PANIK!!!!! Att jag där och då behöll mitt lugn och begrep att nåt fastnat i halsen det begriper jag inte!!

Fick snabbt tag i ungen bakifrån och tryckte till under bröstkorgen. Ingenting hände!!!!!

Klämde till igen å ut flög en spykaskad innehållande en Polly!!!

Robin kunde andas igen!!! Han storgrät och höll om mig hårt hårt!!

Jag ville inte visa honom hur jäkla rädd jag hade varit så jag svalde och svalde för att få  ner tårarna. Det var ju fruktansvärt för honom som det var,utan att han skulle behöva se mig bryta ihop!

"Sätt dig vid tvn du så ska jag bara torka upp det här" sa jag.

Robin gjorde som jag sa och jag låg på knä i köket och torkade spyor och grät!!

Allt hade ju gått bra men jag kan lova er,att under den stunden som karamellen satt fast i halsen så hann jag tänka MASSOR!!

Såg framför mig det ena värre än det andra!! Hemska bilder for runt i mitt huvud. USCH!!!

Jag satt länge i soffan med Robin den kvällen. När han hade lagt sig så sa han innan han somnade

"Tack mamma ,idag har du räddat mitt liv"

Andreas.som vid det tillfället var i Stockholm och jobbade fick ett hysteriskt samtal den kvällen. Då hade allt släppt och jag snörvlade och grät  när jag skulle berätta vad som hade hänt!!!

Den natten sprang jag upp i tid och otid för att kolla att grabbarna andades.

Jag kan lova att den händelsen sitter hårt i mig.

Helst av allt skulle jag vilja vara med hela tiden när dom äter nåt...man vet ju aldrig!

Phu....långt inlägg idag :)

Kram å "natti"