Jag står i köket och lagar mat. Ungarna bråkar i tv-rummet.

Till slut tryter mitt tålamod och jag går i till dom och ryter i från."Nu räcker det!!!!"

Går tillbaka in i köket och fortsätter med maten.

Plötsligt står Eddie (4 år) i dörröppningen. Han ser mig stint i ögonen sen höjer han sitt pekfinger mot mig och säger med barsk röst...."Passa dig,mamma!"

Han ser så gullig och arg ut så jag brister ut i gapskratt.

"Jassådu lilleman,ska jag passa mig? För vem då då?" säger jag lent.

Eddies barska uppsyn ändrar sig inte det minsta när han snabbt replikerar...."för dig". Sen vänder han på klacken och går därifrån med bestämda steg.

Heheh ja han kanske har rätt lillkillen....bäst att jag passar mig för mig när jag blir arg. *skratt*