Ja hur ska jag kunna summera det? Jag kommer ju knapp ihåg det som hände för en kvart sedan :)

Sorg och glädje har varit med oss både i början och slutet av -10

Året började inte alls bra då vi i februari fick lov att säga adjö till vår älskade vän. Ett tungt beslut som gnagde i mitt samvete en lång lång tid.

Finaste Bentley     

Med hjärtat fullt av sorg var det inte alls lätt att börja tänka på en ny hund men utan hund kan man ju inte vara och denna gång var det faktist maken som insisterade på att vi skulle skaffa en ny ;)

Glädjen var stor när vi fick besked om att en av dessa skulle bli vår.....  

å på min födelsedag i April skulle vi få hämta honom....Liten liten Gizmo.

En annan stor händelse var när maken och hans kollega Jonas sade upp sig från företaget de jobbat åt i 14 år och startade eget "Dala Fönster Montage"! Ett initiativ som skulle visa sig gå bättre än förväntat. Kunderna ringer hela tiden och dom som har haft DFM hos sig har bara positivt att säga. Jag är så stolt över killarna :) Så går ni i fönsterbytar tankar så kan jag varmt rekommendera dessa....Dala Fönstermontage!!

Sjukdomar då.....ja ganska lindrigt gick det året,förutom att alla tre pojkarna fick vattkoppor :(

Själv fick jag diagnosen Fibromyalgi efter flera års rännande på vårdcentralen.

Bara att lära sig inse sin begränsing,att man inte kan vara med på allt som man vill utan man får välja sina tillfällen om man ska orka. Trist men det går  =)

Jag har även debuterat i utställningens underbara värld. Gizmo har fått fin kritik vid alla tillfällen och som bäst blev han BIS 2:a Valp!!  Tjoho....  

Men utställning är ju inte det vi ska syssla med utan vi satsar på Lydnad. Hoppas på debut i vår/sommar.

Somaren som gick var den bästa på länge.....varmt å skönt och vi monterade pooldäck och pool på gåden. Oj vad vi njöt!!! Hoppas på en lång och varm sommar igen.  

Hösten och vinten var som vanligt Mörkt kallt å trist.

I december hände någonting så fruktansvärt tragiskt att allt stannade upp. Aldrig någonsin kommer jag att glömma beskedet jag fick av min mor.....att min kusin ,blott 18-år gammal omkommit i en bilolycka. Chocken och sorgen är obeskrivbar.......hur kan jorden fortsätta snurra när något sådant här händer?

Hur går man som förälder och nära vän vidare i sorgens skugga. Smärtan är olidlig när jag tänker på vad min moster och de allra närmaste går igenom.....ofattbart. Istället för att fixa inför glädjens högtid så får man ordna med sitt barns begravning. Ohh vad det värker i hjärtat!

Hela Malung var i sorg ....Jens var ju inte själv i bilen utan hade en 17-årig vän med sig som också omkom......det finns inte ord för denna tragedi.

Tre dagar före Julafton var vi på den vackraste och sorgligaste av begravningar.....så fint så vackert så fruktansvärt smärtsamt........

Nu går vi vidare med det nya året och hoppas att allt ont håller sig borta.....förra året var mer än nog.