Ett år har gått sedan den fruktansvärda dagen.  Jag minns samtalet som det var igår. Det var min mor som ringde och jag anande direkt att något allvarligt hade hänt. Orden som jag sedan tog emot .........en fullständig chock. Jag ville inte tro det,det måste vara fel? Säg att det inte är så,snälla!

Men det var sant....en trafikolycka. Två unga pojkar 18 och 19 år hade krockat och omkommit bägge två. Den ena var min kusin.

Tiden efteråt och fram tills nu.....har fortfarand svårt att förstå. Tänker på föräldrarna och kompisarna som haft honom omkring sig dagligen. HUR tar man sig igenom en sådan sorg? Att varje dag,varje sekund hela tiden påminnas om det fruktansvärda som hänt.

Alla tusen tankar...om och varför.....

Det går inte en dag utan att jag tänker på det.

"jamen försök att inte tänka på det" Ja hur gör man då?? Hur stoppar man tankarna som tränger sig på ? Kan nån svara på det?

En rubrik i tidningen.....en dödsannons .....sådant man läst innan och tänkt "fy vad hemskt" När man själv blir drabbad, ja ingen som ej upplevt detta kan förstå.

Att inte kunna göra ett enda dugg för att få detta hemska ogjort.

Tankarna som kommer på kvällen....tankar på hur moster tar sig igenom detta mörker. Att mista sitt enda barn. Aldrig mer få krama om eller få en kram av sitt barn. Aldrig mer höra någon ropa mamma......Lr att se någon som liknar honom,en doft,en låt alla högtider och bemärkelsedagar....ja hela livet. Milda makter, det gör så ONT.

Många är föräldrar som mist sina barn och man kan ju inte sätta sig in i deras situation. Jag har själv tre pojkar , den äldste endast 9 månader yngre än min kusin....  

Det finns en bok som heter "När solen gick i moln" Om jag orkar ska jag läsa den. Där har föräldrar som mist sina barn skrivit om sina tankar och livet omkring en sådan här tragedi.

Kanske kan det på nåt sätt hjälpa andra föräldrar i samma situation att läsa om detta...jag hoppas det.

Var rädda om varandra därute,livet kan ändras på ett ögonblick.

"Den som säger att tiden läker alla sår,har ej upplevt en förlust så svår"

 

Madelene

15 december 2011 15:05

Jag tror att det är viktigt att tänka på...minnas och låta tankarna bearbeta och gå igenom, däremot att tänka OM tror jag man ska försöka låta bli, det blir bara jobbigare!

Tiden läker inte alla sår men på nått vis så lär man sig att leva med det och med tiden så minns man mest det fina och inte det som gör så ont!

KRAM <3

http://maddy81.blogg.se

 

http://zeeza.bloggplatsen.se/

15 december 2011 15:16

förstår precis, vi miste en tjej i våran klass, vår klass står varandra väldigt nära. Alla var vänner med alla. Vi hade precis fått sommarlov efter gått ut andra året på gymnasiet när min klasskompis dog i en olycka. Det var sjukt jobbigt att komma tillbaka till skolan sen på hösten. Men vår klass klarade det även om det kom jobbiga stunder som studenten och så.

http://zeeza.bloggplatsen.se

 

Karja

15 december 2011 16:40

beklagar sorgen. Gick själv igenom detta förra året men då var det min bror som bara fick bli 32 år gammal och jag va då 23. Och jag håller med dig. många säger sluta tänk på de osv men det är inte så lätt och göra det. Saknaden och sorgen är med mig än idag men inte lika starkt som det var då det hände.

http://www.myonelife.nu

 

~Joanna

15 december 2011 20:49

Gud vad hemskt, när man ser någon skriva sånt här så tänker jag verkligen på mitt eget liv, och att man måste vara tacksam och inte ta för givet. Tack för ett inlägg som fick mig att vakna upp!

http://www.joannash.blogspot.com

Camilla

16 december 2011 09:08

Ja man borde stanna och tänka upp oftare ....tyvärr är det alltför lätt att bara rusa fram å ta allt för givet....gäller nog de flesta av oss.
Tack för din kommentar.

 

vintermor

15 december 2011 22:27

...Skickar mina varmaste tankar til dig! <3 Jag vet hur det känns att mista ngon nära... Kramar om!

http://vintermor.bloggplatsen.se

Camilla

16 december 2011 09:06

Tack för fin omtanke vintermor. kram tillbaka!

 

filoZophie

16 december 2011 11:57

Jag förstår vad du går igenom. En av mina bästa vänner miste sin ettårige son i våras... Det slutar nog aldrig göra ont men som Madelene sa så lär man sig leva med det. Stor kram <3

http://www.filozophie.bloggplatsen.se

 

Anonym 13 årig tjej

16 december 2011 14:52

Hej! Ville bara säga att jag förstår vad du går och tänker på väldigt ofta. För drygt ett år sedan var jag på väg hem från Stockholm, jag åkte tåg. När vi hade kommit halvvägs så krockade tåget med en traktor. En person dog och 20 blev allvarligt skadade. När jag kom hem gick jag och tänkte på det hela tiden. 3 månader efter när jag är själv hemma ringer min pappa och ber mig möta honom så snabbt som möjligt utanför hans jobb. När jag kommer dit gråter han, jag hade aldrig sett honom gråta förut. Han bad mig följa med honom in på sjukhuset och så gick vi in i ett rum. Där satt en sköterska och en läkare. Pappa berättade att mamma hade dött i en bilolycka. Hela världen rasade för mig, men jag har klarat mig igenom det med mycket hjälp av andra. Det hjälper också väldigt mycket att skriva av sig som du har gjort. Jag skrev flera berättelser om båda händelserna. Hoppas du klarar dig bra igenom detta!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag träffades jag och Lena för att ge hundarna ännu ett spår. Denna gång hade vi handskar på då vi la ut varandras spårapporter! Kan ju hända att spårläggaren på tävling använder handskar å då blir det kanske inte lika mycket vittring g på pinnen...

I jordens busväder var det dags att debutera i spåret. Snö och regn om vartannat!Humle släpptes ut på spåret och spårade jättefint....ända fram till slutpinnen å då var våran chans förbi. Minst en pinne plus den sista måste hittas om man ska bli godk...

Till slut kom även vänninans nya stjärna till sitt hem i Nås. Dundra,en landseer som är fyra veckor yngre än Humle. En riktig supernalle <3   Vi är många å på vår brukshundklubb som har valp nu nu så vi ska försöka att träffas med våra valpar ...

Efter evighetslång väntan blev det då äntligen dags att åka till Norge och Kennel Skogsjenta för att hämta hem en till kamrat! 10 Juli åkte jag och Maria till Anne Chatrine för att hämta varsin valp. Med oss hem fick vi Humle och Rolex ,två bröder...

Ja hur svårt kan det vara att lyda ett enkelt råd som att "Nu får du ta det lite lugnt ett tag"?? Svårare än nån kan tro när man hela tiden känner alla "måsten! Men kan undra för vem skull man håller på att stressa ihjäl sig. Jag själv tex....har...