Ja det kan man lungt säga att det blivit här!! Från noll till 200.

Jag har ju gått arbetslös ganska länge nu å letat och letat efter ett passande jobb. Inte helt lätt med tanke på att jag har fibromyalgi med allt vad det innebär. Har provat på några jobb ,vilka slutade med att jag grät när jag gick därifrån. Snacka om att känna sig helt misslyckad!!  Skulle min arbetskarriär vara över nu? Gå hemma och bara känna sig som världens latmask? Nej fy så deprimerande.

Efter mina 23 år i vården så har jag ju känt iaf att mitt "kall" är att vårda i någon form.....att kunna hjälpa någon eller bara finnas där som en trygg människa till någon som behöver en.

Kollade lite på Personlig assistent med där stog det oftast i annonserna att man skulle vara frisk och stresstålig......nä...inget för mig då jag varken är det ena eller andra. Haha =)

Har tjatat om min situation på FB....att jag så gärna skulle vilja ha ett jobb och då var det en vän som föreslog att jag skulle ställa mig på vikarielistan inom barnomsorgen!?

Men? Det kan jag väl inte? Ingen utbildning förutom tre egna barn då =)

Nåja...sagt och gjort...jag gjorde som hon föreslagit och det tog inte lång stund innan det började ringa! Åh hjälp!! VAD hade jag nu gett mig in på?

Första passet skulle vara på ett dagis i min barndomsby. Tiden 8- 17.30

"Ok....vi kör,har jag nu bönat och bett om att få jobba så då jäklar ska jag göra det oxå....jag kommer väl att gråta av utmattning redan efter första skiftet men  men" Tankarna snurrade åt alla håll .

Jag åkte iaf och jobbade mitt första långpass...och dagen efter ,mitt andra och sedan mitt tredje!!

Mitt huvud var som en luftballong ,sprängfyllt med alla barns namn och all info osv osv......MEN....ALDRIG i min vildaste fantasi kunde jag tro att det skulle vara så otroligt tillfredsställande att jobba inom barnomsorgen!? Jag kan lungt säga att jag föll som en fura redan dag nr 1. Jag går som i ett lyckorus somtidig som jag är helt slut efter en arbetsdag...men jag älskar det....helt och fullt!

Att få känna sig behövd av barnen och att dem på en gång kände förtroende för mig som helt ny.....att få träffa vuxna och få slänga käft med dem samtidig som man gör nytta. Åhhh  jag finner inte ord!!

Vilket underbart mottagande på en ny arbetsplats....jag är rörd!

Att jag sen har fått massor av dagar att jobba gör inte saken sämre :)

Men det mest fantastiska av allt är nog ändå,att trots att jag jobbat så intensivt så år jag inte ett dugg sämre i min värk. Visst jag är helt slut på kvällen.men inte värre än att jag redan då längtar till nästa arbetspass på dagis.

Jag känner mig så bubblande sprudlande glad!!!

Kramar till er alla från en sprallig dagisvikarie   

 

Madelene

24 oktober 2012 16:50

Så glad för din skull vännen, du såg så nöjd ut idag när vi träffades så jag blev alldeles glad och sprallig jag med! <3

http://maddy81.blogg.se

 

camilla svarar

24 oktober 2012 18:47

Awee.....<3

 

Sofie

24 oktober 2012 20:45

Är så himla glad för din skull Camilla! Så välförtjänt <3

http://aussiemonster.wordpress.com

 

Carolin

24 oktober 2012 21:49

Ja, visst är barnomsorgen fantastisk! Jag delar helt din upplevelse :-)

http://www.arrdiz.se

 

camilla svarar

25 oktober 2012 18:29

Tack snälla Sofie <3
Ja Carolin,det är det verkligen =)

 

Inger

26 oktober 2012 19:34

Välkommen tillbaka Camilla, bra jobbat!

Inger

http://www.snartmormor.bloggagratis.se

 

camilla svarar

28 oktober 2012 14:37

Tack Inger!!
Det känns grymt =)

 

Eva

5 november 2012 15:03

Halkade in här via en annan blogg.
Trevlig läsning här och där, grattis till din nyfunna karriär inom barnomsorgen. Hoppas att din fibromyalgi håller sig i schack,har själv SLE så jag vet hur det är att ha värk etc.Men att gå hemma och känna sig som en latmask och att känna sig misslyckad, nej nej, man kan inte rå för att man blir sjuklig,ibland har man inget val.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag träffades jag och Lena för att ge hundarna ännu ett spår. Denna gång hade vi handskar på då vi la ut varandras spårapporter! Kan ju hända att spårläggaren på tävling använder handskar å då blir det kanske inte lika mycket vittring g på pinnen...

I jordens busväder var det dags att debutera i spåret. Snö och regn om vartannat!Humle släpptes ut på spåret och spårade jättefint....ända fram till slutpinnen å då var våran chans förbi. Minst en pinne plus den sista måste hittas om man ska bli godk...

Till slut kom även vänninans nya stjärna till sitt hem i Nås. Dundra,en landseer som är fyra veckor yngre än Humle. En riktig supernalle <3   Vi är många å på vår brukshundklubb som har valp nu nu så vi ska försöka att träffas med våra valpar ...

Efter evighetslång väntan blev det då äntligen dags att åka till Norge och Kennel Skogsjenta för att hämta hem en till kamrat! 10 Juli åkte jag och Maria till Anne Chatrine för att hämta varsin valp. Med oss hem fick vi Humle och Rolex ,två bröder...

Ja hur svårt kan det vara att lyda ett enkelt råd som att "Nu får du ta det lite lugnt ett tag"?? Svårare än nån kan tro när man hela tiden känner alla "måsten! Men kan undra för vem skull man håller på att stressa ihjäl sig. Jag själv tex....har...