♣hundar och ungar och lite till♣

Senaste inläggen

Av Camilla - 17 januari 2013 09:55

Ja det är ju mycket enklare att säga att allt är bra och att man mår fint än att tala om hur det verkligen ligger till....vem orkar ens höra liksom? =)

Tänk om jag skulle svara varje gång nån frågade....Det är ett jävla helvete,kroppen värker så jag tro jag hugger av mig både armar och ben snart....å trött är jag för jämnan. Att aldrig få vakna och känna sig utvilad eller smärtfri......osv osv i det oändliga. Jobbigt...för den stackare som var vänlig nog att ställa frågan.....hehe =)

Man önskar ju såklart att man inte fått den här ständiga följeslagaren...fibromyalgin,som inte bara är ständig värk utan en hel del annat med. Min gud vad jag saknar råstyrkan som fanns i min kropp får några år sedan då var det aldrig nåt besvär med att ta i...nu kan jag inte ens skruva av ett lock på en burk utan att det känns som fingrarna ska gå av :/

Att ha "att göra saker lista" tar också så mycket kraft....fast själva görandet eg inte är det minsta jobbigt. Som en vän uttryckte sig....att "det som känns som en liten insats för någon kan kännas som ett helt dagsarbete för någon annan" Mitt i prick!

Det ÄR jättejobbigt och tar enormt med kraft MEN att säga nej till saker är inte alls lätt....det dåliga samvetet och att man på nåt sätt ska förklara varför man inte kan.....just det jag KAN inte .....men jag VILL! När jag hör mig själv försöka förklara så låter det så lamt och slött så jag känner mig som en latgris som inte vill ställa upp.

Inte helt lätt det där......

Nåja...nu har jag gnällt lite och sen finns det många många som har det långt mycket värre och då skäms jag över att jag har gnällt med....men ibland vill man bara få ur sig lite ,få känna sig lite ynklig offentligt och få några värmande kommentarer....peppande vänliga ord fungerar alltid =)


En sak till bara....att gå till jobbet som man älskar trots att kroppen protesterar är bra mycket härligare än att gå till ett jobb där man känner att man inte mäktar med för fem öre...så det så!

(Älskar att vikka inom barnomsorgen)


 

ANNONS
Av Camilla - 14 januari 2013 13:24

I morgon har vi upptakt för Brukscirkeln som vi kör på klubben. Äntligen börjar det dra ihops sig för kontinuerlig träning igen. Än är det väl långt kvar till barmark men vi går då åt rätt håll =)

Förra året så blev vi upplyttade till lägre klass spår (och vi blev även klubbmästare på Bruks KM :) så självklart vill vi starta i lägre klass den här säsongen.

MEN nu börjar jag bli lite nojig över att Gizmo inte ska klara skotten. Han har ju alltid varit känslig för ljud och vi tränade en hel del på skott innan vi gjorde MH (med ett på skotten så det gick ju bra )

Efter det så har det gått bra men jag märker ju på honom att han tycker det är högst obehagligt med skott.

På MT fick han en fyra då han reagerade lite och valde att ställa sig bakom mig.

Skrammel/plötsliga ljud är också läskigt :/

Det är inte direkt så att han flyr i panik men det syns såå tydligt att han bara vill gå därifrån. Ställer sig bakom mig och vill inte gå fram.

Så nu till min fråga......går sånt här att träna bort ?? Jag tycker att det känns himla svårt...

Hur mycket "press" är det rimligt att utsätta honom för OM det skulle visa sig att han inte kan ligga med skott.

Förstå mig rätt nu....självklart skulle jag inte börja med att lägga honom med skott på första träningen...men om man märker att han blir låg av skotten redan på håll??

Som sagt....det är ju inte bara skott som han ogillar utan höga ljud överhuvudtaget.

Tipsa gärna om hur ni skulle göra/har gjort......ni som upplevt samma sak vet att man känner sig "dum" på nåt sätt....som att man gjort nåt fel då det blir såhär :S


Nu har vi ju inte tränat nåt på skott sedan MT så det skulle ju kunna gå hur bra som helst också och jag hoppas verkligen att jag nojar i onödan för jag vill väldigt gärna tävla i Bruks =)


ANNONS
Av Camilla - 5 januari 2013 12:46

Efter ett långt uppehåll från gemensam träning var det idag äntligen dags att sammanstråla i ridhuset i Djurås.
Hade inga stora förväntningar på träningen idag utan tänkte mest passivitets träna med fokus på att vara tyst.
Ni förstår min glädje då han genast visade att " kom igen , jag vill träna järnet och jag kommer inte att pipa mycket alls"
Full fokus å jättebra koncentration trots att bästavännenbrorsan Ayo var med.
Vi körde mycket störning med bägge två och dom verkligen superduktiga bägge två och verkar ha full koll på när det är träning. Så himla skoj!
Provade även att lägga Gizmo på olika ställen med och utan störning. Det gick alla tiders!!
Nu blev man verkligen taggad igen och kul var det att det kom såpass många och flera hade ju två eller fler hundar att träna så det blev verkligen variation på " störningen"
Sammanfattar dagens träning med SKITKUL!!
Tack till alla som kom. Vi ses snart igen :)
Ps Emma tänker starta i den nya grenen parlydnad!!

Av Camilla - 26 december 2012 09:47

Sista dagarna på 2012 och man är snart "på rätt sida " igen =) Härligt!

Snart är det dags att börja botanisera bland all frönyheter som kommer under året....som vanligt vill jag ha massor men det brukar sluta med att det blir petunior i alla färger och former .

Bloggandet har legat på is en längre tid men jag ska försöka ta tag i det under nya året. Sitter och tittar i tävlings kalendern och tävlingssuget börjar komma igen.

Vi har pausat nu ett tag och det har varit skönt men som sagt....nytt år nya möjligheter.

Funderar fortfarande på om jag ska satsa på LP2 (har ett 1:a pris) eller om jag ska dra till med en trea till våren ist?

Start i lägre klass spår blir det iaf nån gång under året......kanske även en agility start?!


I övrigt så har jag ju börjat vikariera inom barnomsorgen/ skola och har haft fullt upp med jobb sista tiden. Riktigt kul....hoppas det fortsätter likadant nästa år.


Gott nytt år på er allesammans så ses vi på tränings/tävlingsbanorna under 2013!!


Avslutar med en länk till Kennelmamman som just nu har ett gäng ljuvliga valpar. Undra just om det hamnar fler släktingar inom vår radie =)



Bröderna brothers får avsluta med några busbilder......så härligt att få ha två ovh tre vovvar här ibland! (Ja jag drömmer fortfarande om en till :)

                 


Av Camilla - 24 oktober 2012 14:54

Ja det kan man lungt säga att det blivit här!! Från noll till 200.

Jag har ju gått arbetslös ganska länge nu å letat och letat efter ett passande jobb. Inte helt lätt med tanke på att jag har fibromyalgi med allt vad det innebär. Har provat på några jobb ,vilka slutade med att jag grät när jag gick därifrån. Snacka om att känna sig helt misslyckad!!  Skulle min arbetskarriär vara över nu? Gå hemma och bara känna sig som världens latmask? Nej fy så deprimerande.

Efter mina 23 år i vården så har jag ju känt iaf att mitt "kall" är att vårda i någon form.....att kunna hjälpa någon eller bara finnas där som en trygg människa till någon som behöver en.

Kollade lite på Personlig assistent med där stog det oftast i annonserna att man skulle vara frisk och stresstålig......nä...inget för mig då jag varken är det ena eller andra. Haha =)

Har tjatat om min situation på FB....att jag så gärna skulle vilja ha ett jobb och då var det en vän som föreslog att jag skulle ställa mig på vikarielistan inom barnomsorgen!?

Men? Det kan jag väl inte? Ingen utbildning förutom tre egna barn då =)

Nåja...sagt och gjort...jag gjorde som hon föreslagit och det tog inte lång stund innan det började ringa! Åh hjälp!! VAD hade jag nu gett mig in på?

Första passet skulle vara på ett dagis i min barndomsby. Tiden 8- 17.30

"Ok....vi kör,har jag nu bönat och bett om att få jobba så då jäklar ska jag göra det oxå....jag kommer väl att gråta av utmattning redan efter första skiftet men  men" Tankarna snurrade åt alla håll .

Jag åkte iaf och jobbade mitt första långpass...och dagen efter ,mitt andra och sedan mitt tredje!!

Mitt huvud var som en luftballong ,sprängfyllt med alla barns namn och all info osv osv......MEN....ALDRIG i min vildaste fantasi kunde jag tro att det skulle vara så otroligt tillfredsställande att jobba inom barnomsorgen!? Jag kan lungt säga att jag föll som en fura redan dag nr 1. Jag går som i ett lyckorus somtidig som jag är helt slut efter en arbetsdag...men jag älskar det....helt och fullt!

Att få känna sig behövd av barnen och att dem på en gång kände förtroende för mig som helt ny.....att få träffa vuxna och få slänga käft med dem samtidig som man gör nytta. Åhhh  jag finner inte ord!!

Vilket underbart mottagande på en ny arbetsplats....jag är rörd!

Att jag sen har fått massor av dagar att jobba gör inte saken sämre :)

Men det mest fantastiska av allt är nog ändå,att trots att jag jobbat så intensivt så år jag inte ett dugg sämre i min värk. Visst jag är helt slut på kvällen.men inte värre än att jag redan då längtar till nästa arbetspass på dagis.

Jag känner mig så bubblande sprudlande glad!!!


Kramar till er alla från en sprallig dagisvikarie   


Av Camilla - 31 augusti 2012 10:44

Två kvällar har jag vart på hans föreläsning på klubben. Första kvällen var det tankar kring lydnad och träning. Skall försöka sammanfatta lite om det .

Det som han poängterade mycket var att man skulle hela tiden vara lugn och trygg....inte bli arg eller besviken på hunden när den "misslyckas"

"En fin relation med sin hund skapar goda förutsättningar för en bra inlärning."

Är hunden intresserad av det man ska göra och vilken motivation har den? Vilken förväntan och glädje inför uppgiften?

 Han pratade mycket om att skapa fina minnesbilder hos hunden,att belöningen för ett bra levererande ska vara "himmelriket "för hunden och att det är dit den vill sträva.

Vem vill leverera på bästa tänkbara sätt och få en torr Frolic från 2007 för det? :)

Nu kommer jag att ta upp det som vi har det lite besvärligt med annars för jag sitta i flera dagar här och försöka få ner allt som han sa.


Gizmo har ju lätt att ta till ljud vid förväntan och här gäller det att kallibrera stressen till rätt nivå vilket inte är plättlätt. Men som han sa.....ofta så VET hunden vad som skall komma,ex vid apportering eller hopp över hinder vilket kan resultera i startskall/gnäll.

Han menade då, för att få en lagom stressnivå så kan man ställa upp inför apportering kasta ut den och sen....vänd och gå därifrån! Likadant vid hoppet....ställ upp men gör stegförflyttningar eller vad du vill istället. Hunden ska KUNNA med aldrig veta...det är DU som bestämmer vad och när det ska utföras.

En hund som har hög stressnivå tål också högre krav och belastning. Var inte rädd för att ställa krav på en hund OM du vet att han kan det som förväntas av den. 

Piper /gnäller hunden i frustration över att inte förstå vad det är du vill att den ska göra,ja då har man gått lite för fort fram. (vilket är mycket lättare gjort än att backa)

Hur ofta står man inte och tjatar om ett moment som inte går bra? Tjata tjat...ist för att bryta och göra något annat? Och plocka isär momentet du har problem med...är det avslut vid apportering som strular så behöver man ju inte göra HELA momentet?


Nästa problem som vi har är ju platsliggning. Nu backar vi lite och tränar mycket på att ligga (inte som ett moment) lungt med  mer och mer belastning iform av leksaker och andra hundar.

Lär Gizmo att vad som än händer (nästan) så kan du lugnt ligga kvar tills jag säger åt honom nåt annat.


Vi fick göra en övning där jag skulle försöka få honom att "misslyckas" för att jag skulle kunna tala om för honom att nehejdu....jag har sagt att du ska ligga och då gör du det!



Först lekte vi lite (ensamma på plan) sen sa jag till honom att lägga sig sen provocerade jag genom att slänga en leksak framför honom. Det gick bra och han låg...ända tills jag slängde leksaken till Jan...då for han upp för att leka.

Korrigerade Giz......appapp....gå å lägg dig. Han lade sig igen och nu la vi på lite större störning i form av Favvo Emma....plötsligt kom hon ut och lekte med matte....med HANS leksak.....åh så svårt att ligga då....pip pip!

Jan tyckte att såhär i början skulle jag inte bry mig om att han pep utan prio ett är nu att få honom att ligga kvar och när han väl börjar känna sig trygg där så kan det nog hända att pipet fösvinner av sig självt!

Så nu ska vi träna massor på att ligga tryggt och säkert. Jag ska veta att min hund kan detta till 150 % SEN kan vi börja lägga till andra stabila hundar i träningen.

Ska också tänka på att ha externbelöning vid liggning så att det inte är jag som är belöningen som går fram med godsaker (där är vi ju redan Tack Maja).


Nu är vi peppade som 17 att dra igång med nytt träningstänk!

Kallibrera stressen och kom ihåg....hunden ska kunna men aldrig veta...då måste den ju koncentrera sig ÄNNU mer och då blir det svårare att ljuda =)


Av Camilla - 27 augusti 2012 16:49

.......ja det kan man säga att vi har haft i helgen men det beror inte på något synfel utan mer på att vi har haft besök...av just röda fläckar.

På Lördagen kom Sofie med kullbrorsan Milo. Jag och Sofie "umgås" ganska mycket i cybervärlden men ses alltför sällan IRL. Nu var det i allafall dags för en date då vi på söndagen skulle göra exteriörbeskrivning av våra vovvar tillsammans med kullsystern Pippi.

Milo och Gizmo har inte heller träffats sedan kullkampen för ett år sedan. Lite spännande att se hur det skulle gå att släppa ihop två unghanar men vi hade inte behövt oroa oss det minsta.

Ingen av våra hanar är några bråkstakar så efter en lite stund lekte dem med varandra som dem hade varit tillsammans jämt. Härligt att se =)

Babbel och bubbel och mat och fika och mer bubbel och babbel.

Senare på kvällen anslöt även Emma med ett år yngre brodern Ayo. Hur skulle DETTA gå?!

TRE unghanar på en å samma fläck (haha).......tjaa...gick ju hur fint som helst.

Vi satt vid elden och myste och mina pojkar tog hand om hundträningen. Hopp genom traktordäcksslang.....Vet inte vem som hade roligast tre fläckar eller två människobarn =)

Så härligt att se hundar och ungar leka tillsammans .Man blir alldeles varm i hjärtat.

En mycket trevlig och gemytlig lördagskväll mao. Fast myggorna var inte nådiga! Som tur var så hade Doktor Brattborn med sig ett rekorderligt myggmedel som förmodligen beställts via nätet i någon ljusskygg shop för det höll myggorna borta.


På söndagen bar det så av till Floda och exteriörbedömningen. Tre kullsyskon skulle alltså inspekteras noggrant. Alla tre fick godkänt så nu har mamma Tijha ett AVELSKORNINGS diplom att lägga till sina fina titlar,även Giz som tidigare klarat MT fick iom detta titeln KORAD! Bra jobbat Giz!


Då jag även var funktionär på utställningen som var samtidigt så han det inte bli så mycket babbel med själva kennelmamman som var på plats med just Gizmos mamma och syster. Vi får ta igen det vid nästa tillfälle.

Stort grattis ialla fall till Milo och Pippi till godkänd exteriör...nu ser vi framemot erat MT.


Ayo Gizmo Milo


     

Sofie kolla tandstatusen på Giz =)

   

Av Camilla - 5 augusti 2012 17:22

....gick det äntligen hela vägen!! En lugn och fin platsliggning där alla 7 hundarna låg tiden ut!

Åhh så nervös jag var innan tiden var ute ;) Lyckan var stor när jag efter tre timmar  minuter fick återgå till en liggande hund!

"Nu får det gå hur det vill med resten" var min första tanke......vi har redan vunnit en seger iom med detta.

Nåväl,ut och värma upp inför resten av programmet....startade som nr 6.

Den här gången band jag upp Gizmo och stod ca fem meter ifrån honom och tittade på när de övriga tävlade. En ny ide som jag ville testa då jag märkt att han jobbat så mycket bättre på träning när han först fått sitta uppbunden medans jag har kommenderat mina kompisar.

En ide som visade sig vara otroligt bra!! Fullt fokus från första stund! Han ,som sista tiden gått så dåligt och segt i programmet , var nu  supertaggad. (En aning för mycket kanske så vi fick nerddrag för startgnäll;)

Domaren för dagen är en hård rackare och håller hårt i betygsblocket. (Inte bara min åsikt ;)

Efter FF som kändes jättebra så flöt det på fint,tyvärr var jag inte tydlig nog vid framföringen under läggandet så Gizmo kom på lite på efterkälken och gjorde ett något segt ligg.

Inkallande 10 P

Rutan och apportering fick vi avdrag för startgnäll och i fjärren tappade han fokus och det blev två DK och sega skiften.

Men känslan.....åhhhhh känslan när jag klev av planen!! Wohooo!!! SÅ vill jag att det ska kännas  på varje tävling!!

När det sedan visade sig att vi blev klassvinnare på 174 P då blev det fuktigt i ögonen kan jag säga.

Otroligt glad även för mina klubbkompisar som tävlade idag...för några var det även debut i lydnad. ALLA gjorde så bra i från sig så jag tror alla deltagare hamnade i nåt slags euforirus   

Emma med lillebror Ayo gjorde en suverän insats med nior och tior i betyg!! Tyvärr även några nollor men dem är borta på nästa tävling ;)


GRATTIS ropar vi till Jeanette med Donax som blev KM mästare och GRATTIS till Sofia och Doris som blev tvåa! Grattis till oss som blev trea :))

Vilken dag!


Resultatet:

 


Igår var vi till Borlänge BK och gjorde MT på Gizmo.

Det gick som jag hade förväntat mig. Han är en jäkel på att leka med allt och alla MEN läskiga pappfigurer och skramlande trummor i skogen.......näää huuu så läskigt.

Resultatet blev iaf godkänd på 358 poäng!!

Exteriören gör vi förmodligen i slutet av månaden.


Resultatet:

 


Och en bild på vinnaren :

 

Tjolahej tjolahopp....en sån helg vi haft!!!






Det här är jag!

Omröstning

Du som besöker min blogg...har du hund?
 Ja
 Nej
 Har haft
 Tänker skaffa

Fråga mig

3 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2016
>>>

Sök efter gamla inlägg

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

SUGARWIND´S

RSS

Mina besökare idag

Följ bloggen

Följ ♣hundar och ungar och lite till♣ med Blogkeen
Följ ♣hundar och ungar och lite till♣ med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se