Ett år har gått sedan den fruktansvärda dagen.  Jag minns samtalet som det var igår. Det var min mor som ringde och jag anande direkt att något allvarligt hade hänt. Orden som jag sedan tog emot .........en fullständig chock. Jag ville inte tro det,det måste vara fel? Säg att det inte är så,snälla!

Men det var sant....en trafikolycka. Två unga pojkar 18 och 19 år hade krockat och omkommit bägge två. Den ena var min kusin.

Tiden efteråt och fram tills nu.....har fortfarand svårt att förstå. Tänker på föräldrarna och kompisarna som haft honom omkring sig dagligen. HUR tar man sig igenom en sådan sorg? Att varje dag,varje sekund hela tiden påminnas om det fruktansvärda som hänt.

Alla tusen tankar...om och varför.....

Det går inte en dag utan att jag tänker på det.

"jamen försök att inte tänka på det" Ja hur gör man då?? Hur stoppar man tankarna som tränger sig på ? Kan nån svara på det?

En rubrik i tidningen.....en dödsannons .....sådant man läst innan och tänkt "fy vad hemskt" När man själv blir drabbad, ja ingen som ej upplevt detta kan förstå.

Att inte kunna göra ett enda dugg för att få detta hemska ogjort.

Tankarna som kommer på kvällen....tankar på hur moster tar sig igenom detta mörker. Att mista sitt enda barn. Aldrig mer få krama om eller få en kram av sitt barn. Aldrig mer höra någon ropa mamma......Lr att se någon som liknar honom,en doft,en låt alla högtider och bemärkelsedagar....ja hela livet. Milda makter, det gör så ONT.

Många är föräldrar som mist sina barn och man kan ju inte sätta sig in i deras situation. Jag har själv tre pojkar , den äldste endast 9 månader yngre än min kusin....  

Det finns en bok som heter "När solen gick i moln" Om jag orkar ska jag läsa den. Där har föräldrar som mist sina barn skrivit om sina tankar och livet omkring en sådan här tragedi.

Kanske kan det på nåt sätt hjälpa andra föräldrar i samma situation att läsa om detta...jag hoppas det.

Var rädda om varandra därute,livet kan ändras på ett ögonblick.

"Den som säger att tiden läker alla sår,har ej upplevt en förlust så svår"

Äntligen har jag fått en   ny gateway så jag kan surfa ut och blogga =)

ILördags var vi ut och debuterade i spår. Sjukt nevös var jag,som aldrig tävlat spår innan. Blä tänkte jag....aldrig mer tävling. (Det gick över) 

Kl 8 drog vi till skogs och lade våra spår. Gizmo spårade kalas fint och hittade alla tre apporterna. Fullt betyg där 10-10

Gissa om jag var glad? Det var ju spåret jag var mest nervös för : )

Åter till klubbstugan för platsliggning......som gick åt pipan. Giz reste sig direkt och gick till mig.

På budföringen sprag han till mottagaren i full fart men på vägen tillbaka stannade han upp,nosade  och åt något som låg på backen innan han sprang tillbaka till mig.

Resten av lydnaden var lågvatten kan jag säga!

Bara flas och trams. Låste sig mot publiken och hundarna där och var totalt okoncentrerad. Dåliga betyg å nerdrag för pip.

Blev både förvånad och glad när prisutdelningen var och vi i allafall blev godkända =)

190,5 blev slutbetyget.

Det var hur kul som helst att tävla spår å jag längtar till våren tills vi ska ut igen. Under tiden bygger vi upp en stabilare grund att vila oss på :)

Idag har vi varit med Eddie och hans klass till vår fina Mulleskog. Var även med förra gången och det uppskattades mycket,både av små och stora.....för att inte tala om själva hunden.

"Ska vi leka kurragömma med Gizmo?" tjoade barnen i ett kör. Jodå...självklart....ungarna gömde sig å Gizmo letade...om å om igen :)

Jätteroligt att se hur både barnen och hunden trivdes.

Dagens insats var nog ändå,när ett av barnen,som är väldigt reserverad mot hundern ,både gömde sig och lät Gizmo äta godis ur  handen!!  Åhhh, barnet strålade av lycka och stolthet över sin bragd. Jag med ;)

Två timmar senare återvände vi hem trötta nöjda och glada. Jättekul att få vara med på Mulle tycker vi ;)

Igår var vi iväg till Borlänge och tävlade. Nervositeten var som vanligt stor och jag tror att jag smittar av mig på Gizmo :/

Vi har jobbat mycket med hans ljudande och på slutet har det gått riktigt bra.....så därför kändes det sådär när han pep sig igenom hela platsliggningen igår. 8 i betyg där kommentaren var "gnäll"

I övriga moment var det också något pip

Tandvisning 10. Där fick vi 7,5 i betyg först?? Då domaren ville tala med mig efteråt så fick jag såklart lov att ifrågasätta detta då Gizmo satt helt stilla på visningen.

"Men det var väl väldigt mycket stök" sa domaren.....som blandat ihop Giz med rottweilern innan som stökade en massa. Efter det ändrades betyget till en 10! =)

Pip i linförigheten och en mycket okoncentrerad sträcka (förbi pupliken) gav en 7: på linförigheten.

Läggandet...fint en 9:a...(ngt sent)

Inkallande 10

Ställande 9,5 (pip)

Apportering 7 (förare lägger in apporten ;)

Hopp ö hinder 9,5 (ngt snett sättande)

Helhet 8

Summa: 172 poäng. Det blev dessutom klassvinst(11 startande) och LP1!! Hurra!! :)

Nu lämnar vi klass ett och satsar på spår en tid framöver.....OCH träna massor på att få bort pipandet. Rackarns ljud säger jag!

Jäkligt stolt är jag iaf att Giz på sin fjärde tävling fixar LP.

VI fixar det.....jag fixar det....lilla jag som är så liten och orutinerad i tävlings sammanhang....åhhhh det käns skönt i hjärtat. Ett kvitto på att man kan...VI kan . Jag och Gizmo....Gizmo och jag   

En liten tid har förflutit mellan dessa bilder ;)

Lr ja...hur gyllene det är återstår att se =) Iallafall så har jag anmält oss till en appeltävling i spår!!?!?!

Trodde inte att det skulle bli av på denna sida årsstrecket men nu är det  ivägklickat iaf :)

Jag ser den här tävlingen mest som träning....är helt orutinerad i bruksvärlden å har ,pinsamt nog, inte ens sett en spårtävling!!

Men vi kör väl få se vart vi hamnar....vi har en del att jobba på ännu.

Hursomhelst...har satt lite press på mig själv nu för att få allt klart tills starten.  Som vanligt så blir jag fruktansvärt nervös redan vid anmälan men jag måste väl komma över den tröskeln nån gång? Jobbigt att vara kräknervös vid varje tävling :/

Blir jag för nervös när det är dags lämnar jag återbud! *pepp pepp*

Nejdå..det SKA gå ,jag tycker det är jättekul att tävla och vill tävla massor! I sommar ska jag anmäla till många fler tävlingar...bara för att lära mig hålla nerverna på plats!!

Over and out i spårskog....nej visst nej...älgjakt....ut på åkerspåret får det bli denna vecka då :)

"Lilla fina Sockervind,lägger nosen mot min kind.
Blåser varm luft i mitt öra,lilla vän vad vill du göra?
Träna,springa eller leka? Kanske bara fina pälsen smeka.
Vad jag än kan tänkas hitta på så gör vi det tillsammans vi två.
Aldrig ilsken aldrig sur. Pigg och glad i ur och skur.
Vi har så skoj tillsammans du och jag. Myser med varandra varje dag.
Bästa fina vännen min......Gizmo ,aussien från Sugarvind"

.............öh nej för sjutton....det har jag inte :) Men i går så frågade vår agility instruktör " Har du anmält er till DM?"

What?? Är du tokig? Nej det har jag inte  utbrast jag förskräckt.

"Nähääää....vad är det som inte är klart då tycker du?" undrade hon vidare.

Tjaa....hade inget riktigt bra svar på det....men jag blev väldigt glad att hon tyckte att vi redan nu borde kunna starta i Agility ;)

Nerver nerver....ställer till det lite, men sen måste vi träna mer känns det som.

Giz är ju ännu orutinerad och har väldigt bråttom samtidigt som han vill hålla koll på mig.

Ja ni kan ju tänka er själva hur det ser ut ibland,när han flyger över ett hinder å samtidigt ska hålla koll på mig som är bakom honom ;)

Lite mer träning bara så ska vi nog vara startklara till våren.

Vi tränar på med spårandet också. Ibland går det så jäkla bra å ibland går det väldigt mycket mindre bra.....men det är väl så det är med hundträning. Vi kämpar på och hoppas att vi även där är redo att tävla i vår.

Om två veckor ska vi tävla lydnad igen,det ska bli kul! hoppas att vi får till det denna gången och att vi får vårt LP1. Träna träna!

Avlutar med att önska alla nya Sockervinds ägare varmt lycka till med era nya tussar. Ni har en alldeles underbar tid framför er :)

Tycker det är jätteroligt att två stycken hamnar "brevid" mig!! En i Ludvika och en i Dala-Järna. Toppen!

Hade även önskat att en blå hamnat hos mig med ....:)

Så ni nya valpägare....har ni blogg lr skaffar så lämna gära länk här så lägger jag till er i länklistan!

hinderbanan :)

Hopp och skutt å full fart! Så här såg det ut idag =)

Som avslutning blev det en busrunda med Melker och Milton =)

....vi åkte dit lite innan för att hinna köra lite agility.  Banan som vi körde sist på kursen var fortfarande kvar i samma ordning så vi körde den.  Först ett hopphinder ,efter det balansen. Full fart upp och över och saktar in vid kontaktfältet när jag ropar sakta :)

Två hopphinder till sen platta tunneln och en vanlig tunnel.....inge problem =)

Sen långhopp och A-hindret. Samma sak här,lagom fart över A-hindret och nedför så han hinner trampa på kontaktfältet. Två hopp sen däcket. Mycket bra! Sen gungan.......i början var han jätterädd för den och ville inte ens gå nära. Men med lock och pock å glada utrop så har jag på nåt vis lyckas få honom att inse att smällen som blir när gungan slår ner inte är farlig.

Uttrycket på Gizmo när han nu utan mutor gick upp å sedan sakta tog sig över för att slutligen tippa ner gungan.....ja jag tror fasiken det var stolthet som lyste om honom. "jaaa matte jag klarade det" sen full fart igenom en tunnel ,slalom....voffvoff.....två hopphinder.......ett sista hopphinder men där valde han att svänga lite till höger och hoppa däcket ist :)

Mycket nöjd med kvällens insats! Han körde felfritt ända fram tills sista hindret oxå......min lilla skrutt   Han ställer verkligen upp helhjärtat på allt! =) 

Provade även att lägga ett T-spår åt honom igår på dagen. Blev riktigt klurigt för honom i högra T vinkeln....plötsligt var spåret slut?? Men tillsist fann han ut att jag hade vänt och gått samma väg tillbaka....å han hittade spårslutet i den vänstra "T-kanten"

Bra jobbat Giz =)

Avslutar med lite höstbilder.