Men faktum är att jag höll på att garva ihjäl mig första gången jag såg den här lille figuren.

Nuförtiden är IPREN reklamen bara eländig.

Men denna var riktigt skoj....

Jag har sett filmen tusen millioner gånger och kan alla repliker;-) Jag ser den gärna igen. Sambon säger att jag är löjlig..... antagligen för att han inte dansar som Mr Travolta! WOOOW!!!!!

När jag gick i andra klass ,så hade vi två klasser i en . Alltså ett och två var ilag.

I ettan gick det en pojke som var en riktig bråkstake. Dom flesta i våran klass var rädda för honom . Ni vet, han knuffades och gav en tjyvnyp när ingen vuxen såg på. Uppkäftig och otrevlig mot skolfröken.

En riktig liten rackar unge mao.

Vår förvåning var därför stor när han plötslig en dag frågade om han fick sjunga en sång för klassen. Fröken gav sitt tillstånd med viss tvekan. Hon visste väl inte vad vi hade att vänta.

Men pojken tog ton iallafall och jag minns än idag hur jag rördes till tårar av hans underbara sorgsna sång.

Den lille tuffa pojken med sina hårda nypor sjöng så klassen grät minsann. Jag har sen den dagen inte hört den sången men jag har hittat texten till den och mina tårar strömmade utmed kinderna när jag läste den....

Känner ni igen den??

I en sal på lasarettet
där de vita sängar står
låg en liten bröstsjuk flicka
blek och tärd med lockigt hår.

Allas hjärtan vann den lilla
där hon låg så mild och god.
Bar sin smärta utan klagan
med ett barnsligt tålamod.

Så en dag hon frågar läkarn,
som vid hennes sida stod:
Får jag komma hem till påsken
till min egen lilla mor?

Läkarn svarar då den lilla:
Nej mitt barn, det får du ej,
men till pingsten kan det hända
du får komma hem till mor.

Pingsten kom med gröna björkar
blomsterklädd står mark och äng,
men den lilla sjuka flickan
låg där ständigt i sin säng.

Så på nytt hon frågar läkarn
som vid hennes sida står:
Får jag komma hem till hösten
till min egen lilla mor?

Läkarn svarar ej den lilla,
men strök sakta hennes hår,
och med tårar i sitt öga
vänder han sig om och går.

Nu hon slumrar uti mullen
slumrar sött i snövit skrud.
Från sin tåligt burna längtan
har hon farit upp till Gud.

I går fick jag deltagarlistan till tävlingen den 1:a Juni. Tretton startande i klass ett. Lagomt många tycker jag. Det brukar annars vara sådär runt tjugo ekipage.

Just nu känner jag mig inte det minsta motiverad att tävla.

Med mycket sjukdomar hit och dit så har det ju blivit liiiite klent med träning på sistone.

Å inte lär det bli nåt än på nån dag som det här känns. Djuuuup suck.

Det är som det är nu. Inspirationen kommer väl smygande när mina krafter återvänder.( förhoppningsvis)

Nästa helg är det tänkt att det ska bli kennelcup. DET ska bli väldans skoj. Risken är stor att dom övriga kommer att sopa mattan med oss men det får vi ta ;-) Har hört via fågelkvitter i örat att dom är hårda konkurrenter om bucklan i år. Kom an bara. Hi hi!

Nej nu så, dags för ännu ett soffstälp.

Höjt!!

Det var rena rama dödsbacillen som flög på mig. Så här däckad har jag inte varit sen jag minns inte.

Idag har jag iaf fått på mig kläderna ;-). Fortfarande snurrar det i skallen och jag har lite svårt att se bokstäverna på tangentbordet . Hoppelihopp. Hav överseende med min tillfälliga dyslexi(om det skulle synas)

Phu, nu måste jag ta igen mig lite.

Jösses, jag har sovit i tre dygn och är ändå helt slut..........