♣hundar och ungar och lite till♣

Alla inlägg under december 2011

Av Camilla - 16 december 2011 09:18

Varmt tack till er som lämnat kommentarer i tidigare inlägg. Det var skönt att få skriva av sig lite och att få svar av andra i samma situation.

Försöker att svara på era kommentarer men när jag klickar på "spara svar" så kommer en meddelande ruta...."svaret är nu borttaget?

Fast det är smärtsamt så känns det ändå skönt att få läsa era bloggar med, svårt att förklara men jag är säker på att ni förstår vad jag menar  :)


Tack än en gång till er som kommenterat.

Kram till er alla!


Av Camilla - 15 december 2011 13:41

Ett år har gått sedan den fruktansvärda dagen.  Jag minns samtalet som det var igår. Det var min mor som ringde och jag anande direkt att något allvarligt hade hänt. Orden som jag sedan tog emot .........en fullständig chock. Jag ville inte tro det,det måste vara fel? Säg att det inte är så,snälla!

Men det var sant....en trafikolycka. Två unga pojkar 18 och 19 år hade krockat och omkommit bägge två. Den ena var min kusin.

Tiden efteråt och fram tills nu.....har fortfarand svårt att förstå. Tänker på föräldrarna och kompisarna som haft honom omkring sig dagligen. HUR tar man sig igenom en sådan sorg? Att varje dag,varje sekund hela tiden påminnas om det fruktansvärda som hänt.

Alla tusen tankar...om och varför.....

Det går inte en dag utan att jag tänker på det.

"jamen försök att inte tänka på det" Ja hur gör man då?? Hur stoppar man tankarna som tränger sig på ? Kan nån svara på det?

En rubrik i tidningen.....en dödsannons .....sådant man läst innan och tänkt "fy vad hemskt" När man själv blir drabbad, ja ingen som ej upplevt detta kan förstå.

Att inte kunna göra ett enda dugg för att få detta hemska ogjort.

Tankarna som kommer på kvällen....tankar på hur moster tar sig igenom detta mörker. Att mista sitt enda barn. Aldrig mer få krama om eller få en kram av sitt barn. Aldrig mer höra någon ropa mamma......Lr att se någon som liknar honom,en doft,en låt alla högtider och bemärkelsedagar....ja hela livet. Milda makter, det gör så ONT.

Många är föräldrar som mist sina barn och man kan ju inte sätta sig in i deras situation. Jag har själv tre pojkar , den äldste endast 9 månader yngre än min kusin....  


Det finns en bok som heter "När solen gick i moln" Om jag orkar ska jag läsa den. Där har föräldrar som mist sina barn skrivit om sina tankar och livet omkring en sådan här tragedi.

Kanske kan det på nåt sätt hjälpa andra föräldrar i samma situation att läsa om detta...jag hoppas det.

Var rädda om varandra därute,livet kan ändras på ett ögonblick.


"Den som säger att tiden läker alla sår,har ej upplevt en förlust så svår"

Det här är jag!

Omröstning

Du som besöker min blogg...har du hund?
 Ja
 Nej
 Har haft
 Tänker skaffa

Fråga mig

3 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15 16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2011 >>>

Tidigare år

Sök efter gamla inlägg

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

SUGARWIND´S

RSS

Mina besökare idag


Skapa flashcards