Lille lille Eddie.  Han grät förtvivlat när jag lämnade honom på dagis idag. Grät och klamrade sig fast allt han kunde.

-ja vill inte vara här!!!! Tårarna rann och han hittade på allt möjligt för att jag skulle vara kvar en lite stund till.

-tata mig. (håll i mig)

-kramen

-pussen

-titen.

"Men nu måste jag åka gubben" sa jag och svalde klumpen i halsen.

 -EN TILL KRAM!!! Eddie höll mig ännu hårdare om halsen.

"Nu då måste jag åka" jag blinkade förtvivlat för att inte tårarna skulle svämma över.

-En tit!!

Upprepade proceduren igen med kramar och alltihop. Klumpen i halsen hotade att kväva mig. Till sist fick jag ta mig ur hans grepp och smita därifrån. Han grät hjärtskärande när jag gick.

Satt i föntret och tittade på mig med förtvivlad blick och tårarna strömmande utför kinderna.

Jag satte mig i bilen ,vinkade och for därifrån.

När jag kom utom synhåll släppte jag spärren och grät förtvivlat.

Hur kan jag lämna honom där på det där sättet,gråtandes efter det bästa i hela världen. Är jag världens grymmaste mamma??? Det känns så.

Men sanningen är ju den att så fort jag har åkt så är allt bra med Eddie igen. Måste ju ringa dagis och kolla att allt är OK. Naturligtvis är det de ;D

Men det gör som sagt så förtvivlat ont i hjäreroten att lämna honom så där.

Som barn gäller det ju att prova,kanske mammas samvete inte kan stå emot så jag får följa med hem igen. Det gäller att bita ihop annars kan det ju lätt bli gråt vareviga gång han ska lämnas.

Hårt men sant.

Antar att dom flesta föräldrar varit med om samma sak. Massor av gånger :)

 

lotta

13 januari 2009 09:15

mmm*ryser* måånga gånger har jag velat bli hemmafru ..fy då:(

http://www.juniocola.bloggagratis.se

 

malte o snoken

13 januari 2009 09:43

usch va sorgligt det måste känts...jag är så blödig så jag hade nog fått bli hemmafru med totalt bortskämda barn....
du gör nog rätt men jag förstår att det skar i hjärtat, lilla gubben
va fint att han sen kommer till rätta när du åkt det är ju det viktigaste, ni kanske får prata lite om det där så ni förbereder er på nåt sätt...(ja ja lägg dig i bara gör det...)

 

Cavvetjejernas matte

13 januari 2009 15:20

Stackars lilla Eddie! Usch så hemskt att som mamma lämna sitt barn i det läget. Men som tur är så går det ju i de allra flesta fall över så fort mamma åkt.
Har varit lyckligt lottad när mina bran växte upp. Var hemma tills dom började skolan.
Kramen

http://www.cavaliersajten.bloggagratis.se

 

Yvonne

13 januari 2009 17:22

Stackars dig... Och lille Eddie... Usch, va jobbigt det måste vara för dig att lämna i den situationen... Förstår att du grät.
Själv hade jag aldrig klarat det. Jag är en gråtmorsa!
Jag har varit hemma pga fibromyalgin under hela Michelles uppväxt, så jag slapp det där... Tack och lov...
Du är en varm och mycket kärleksfull mamma och absolut inte grym!
Kram på dig min vän!

 

Truddelutt

13 januari 2009 18:52

Förstår att det gör ont i hjärtat att lämna en gråtande son. :( Du är inte grym. Inte alls!
Har jobbat på dagis och gråten tar ju verkligen slut så fort föräldern åkt iväg.

http://truddelutt.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag träffades jag och Lena för att ge hundarna ännu ett spår. Denna gång hade vi handskar på då vi la ut varandras spårapporter! Kan ju hända att spårläggaren på tävling använder handskar å då blir det kanske inte lika mycket vittring g på pinnen...

I jordens busväder var det dags att debutera i spåret. Snö och regn om vartannat!Humle släpptes ut på spåret och spårade jättefint....ända fram till slutpinnen å då var våran chans förbi. Minst en pinne plus den sista måste hittas om man ska bli godk...

Till slut kom även vänninans nya stjärna till sitt hem i Nås. Dundra,en landseer som är fyra veckor yngre än Humle. En riktig supernalle <3   Vi är många å på vår brukshundklubb som har valp nu nu så vi ska försöka att träffas med våra valpar ...

Efter evighetslång väntan blev det då äntligen dags att åka till Norge och Kennel Skogsjenta för att hämta hem en till kamrat! 10 Juli åkte jag och Maria till Anne Chatrine för att hämta varsin valp. Med oss hem fick vi Humle och Rolex ,två bröder...

Ja hur svårt kan det vara att lyda ett enkelt råd som att "Nu får du ta det lite lugnt ett tag"?? Svårare än nån kan tro när man hela tiden känner alla "måsten! Men kan undra för vem skull man håller på att stressa ihjäl sig. Jag själv tex....har...