Inte speciellt kul kan jag tala om. Fibromyalgi.....låter som ett tillstånd som bara drabbar äldre tanter.

Igår var jag till Skönviks medicinska rehabklinik på en utredning. Jag har i åratal dragits med ständig värk i kroppen och sökt för det flera gånger på min VC. Olika läkare varje gång och visst,dom gjorde väl vad dom kunde.

Men jag har ju själv bett ett antal ggr att får bli remitterad till en specialist då jag länge misstänkt vad jag lidit av.

Till sist blev iaf en remiss skickad och efter över ett års väntan fick jag äntligen komma till Skönvik.

Aldrig har jag väl mötts av en sådan förståelse och lyhördhet!! Träffade alla i läkarteamet enskiltt först sen pratade dom ihop sig vad dom kommit fram till genom sina undersökningar och djupgående info från mig.

Resultatet var enhälligt. FIBROMYALGI.

Ja det var ju både på gott och ont....inte så att jag var "rädd" att få diagnosen. Mitt tillstånd är ju som det är iaf :)

Men endå...inte ens fyrtio år och drabbats av "kärringsjukan" ja som jag fö haft då i mer än 10 år!

Men nu har jag det på papper och jag kommer att få gå på en tioveckors rehabilitering i Skönvik. Det ser jag verkligen fram emot,att äntligen få hjälp så jag kan lindra min värk.

Framförallt fick jag rådet att börja tänka mer på mig själv,sluta med mitt påfrestande nattjobb och försöka att ta vardagen i MIN takt.

Ja jag skulle kunna skriva en hel novell om detta men jag nöjer mig såhär.

Det är inte så många i min omgivning som vet hur dåligt jag har mått över denna ständiga värk. Det syns ju inte utanpå......nu har jag iaf berättat så kanske det blir lättare att förstå varför jag ganska så ofta måste tacka nej till diverse fysiska aktiviteter. Jag vill så gärna vara med på allt men min kropp håller inte med :(

Är jag tex på en tävling eller nåt annat evenemang så för jag betala med ännu mera värk efteråt tyvärr.  Men så är läget och from now on ska jag lyssna när kroppen säger ifrån och inte bara fortsätta köra på. Det funkar inte i längden.

Jag vill ju vara en glad och positiv mamma,maka och vän. Känns som att jag varit en rytande bergs gorilla sista tiden.

Det blir bättre....snart, bara jag har fått en bra balans i detta.

Ha det gott där ute!!!

   (bilden lånad fr nätet, inte från min spegel :)

 

Anna

11 augusti 2010 10:11

Ja du Camilla...
Har haft den diagnosen sen jag var 26 år, så då var jag inte heller kärring, även om jag kommit ikapp nu ;)
En jävulsk sjukdom som inte syns utanpå. Ibland klarar man av att göra mycket, väldigt mycket, man kan bli sängliggande nån dag efter, men ibland känns det värt det!

Hoppas du tar det lite lugnare nu!
Kram Anna

Camilla

14 augusti 2010 08:26

Precis,man får igen dom gånger man inte lyssnar på sin kropp,men som du säger....ibland är det värt att betala med en dag :)

Kram!

 

lotta

11 augusti 2010 14:29

skönt att veta vad det är för "fel" på en iallafall. De misstänkte ju fibro på mig med för några år sedan...reumatism låter ju inte heller "så ungt";) det tar ett tag innan man lär sig lyssna på kroppen men det blev iallafall lättare efter diagnos och sedan får alla tycka vad de vill om att man inte är hurtigast i världen, man får välja sina tillfällen när man vill ge gärnet (även om man blir lite "bakis"ibland;)

Hoppas att rehab är bra, det låter iallafall superbra:)
många kramar Lotta

http://juniocola.bloggagratis.se

Camilla

14 augusti 2010 08:24

Kloka tankar Lotta =)
Kram på dig med!

 

Liza, Lotus &Pax

11 augusti 2010 18:21

Jag tror att det är bra att du fått diagnos- då kommer du förhoppningsvis mötas av mer förståelse! Hoppas de hittar något som kan lindra värken på rehab!

http://www.lizashundar.bloggplatsen.se

Camilla

14 augusti 2010 08:23

Ja,jag är glad över att äntligen ha en diagnos.
Ser framemot att få börja med smärtprogrammet.

 

Sanna Tijah Älva Pippi

12 augusti 2010 18:37

Usch, värk är verkligen inget roligt och gnager sönder en. Jag brukar faktiskt tänka efter och känna efter och njuta av att faktiskt inte ha ont någonstans. Man får ju inte glömma bort att vara glad för det man har. Fast det gick inte nu... ont i ryggen... fast helt överkommligt. Vårat yrke är inte direkt en dans på rosor för kroppen.

http://www.sugarwinds.se

Camilla

14 augusti 2010 08:22

Nej vår jobb är ju inte det ultimata om man redan har värk....:(
Dags att se över min arbets situation nu.

 

Sabina Nilsson

6 september 2010 11:49

Kram till dej

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag träffades jag och Lena för att ge hundarna ännu ett spår. Denna gång hade vi handskar på då vi la ut varandras spårapporter! Kan ju hända att spårläggaren på tävling använder handskar å då blir det kanske inte lika mycket vittring g på pinnen...

I jordens busväder var det dags att debutera i spåret. Snö och regn om vartannat!Humle släpptes ut på spåret och spårade jättefint....ända fram till slutpinnen å då var våran chans förbi. Minst en pinne plus den sista måste hittas om man ska bli godk...

Till slut kom även vänninans nya stjärna till sitt hem i Nås. Dundra,en landseer som är fyra veckor yngre än Humle. En riktig supernalle <3   Vi är många å på vår brukshundklubb som har valp nu nu så vi ska försöka att träffas med våra valpar ...

Efter evighetslång väntan blev det då äntligen dags att åka till Norge och Kennel Skogsjenta för att hämta hem en till kamrat! 10 Juli åkte jag och Maria till Anne Chatrine för att hämta varsin valp. Med oss hem fick vi Humle och Rolex ,två bröder...

Ja hur svårt kan det vara att lyda ett enkelt råd som att "Nu får du ta det lite lugnt ett tag"?? Svårare än nån kan tro när man hela tiden känner alla "måsten! Men kan undra för vem skull man håller på att stressa ihjäl sig. Jag själv tex....har...