Pannkakor är ju såklart en rätt som står högt på våran meny.

Men varje gång jag står där i stekoset och gräddar för brinnande livet så tänker jag "aldrig mer"!

Inte för att det är särskilt omständigt att grädda pannkakor men hur jag än beter mig så blir jag ALLTID sist vid matbordet. Och ensam då såklart eftersom alla har ätit klart och hunnit iväg.

Jag försöker komma undan detta ensamätandet med att vara ute i GOD tid. dvs börja grädda INNAN alla har kommit hem. Så jag har ett pannkaksberg att ställa fram på bordet. Men det blir visst aldrig så.

 Så fort jag hällt smeten i pannan står barn nummer ett brevid spisen och säger

"mmmmm... gott jag är såååå hungrig"

Barn nr 2 kommer när den andra pannkakan är klar. Bara att skicka den på tallriken direkt.

När dom har ätit klart och det fortfarande inte har blivit nåt pannkaksberg att ställa fram på bordet, så kommer den hungriga tonåringen från skolan.

*steka steka,grädda,grädda* Phu!!

Nu börjar jag bli riktigt hungrig oxå.

När tonåringen är klar så hör jag sambons bil rulla in på gården.

Fortfarande inget berg med pannkakor.

*ännu mera steka*

Sambon bänkar sig och börjar äta.

Nu är jag ordentligt hungrig så nästa pannkaka som blir klar glufsar jag i mig,ståendes, böjd över bordet, samtidigt som jag vänder nästa pannkaka i stekpannan.

När smeten är slut och stekoset ligger tjockt över köket kan jag äntligen sätta mig vid bordet.Ensam ,med i bästa fall,två pannkakor. Har jag tur så finns det lite sylt kvar till mig också ;-)

"Men gör en ungspannkaka då människa" tänker ni nu....men se det hjälper inte heller, en sån räcker inte lång i denna familj så då måste jag ändå fylla ut med pannkakor ;D

Men hur kan en mamma stå emot smicker från sina barn...."du gör dom godaste pannkakorna i heeeela världen"

Jag vet ,jag veeet att alla barn säger så men....jag trillar ju dit varje gång.

Så snart står jag där igen,lutandes över bordet med en pannkaka i mungipan och en på stekspaden.

Men nu....nu ska jag ha kaffe!!!

 

malte o snoken

21 oktober 2008 09:54

ja pannkakor är lite klurigt att steka till många... men gott är det! smaskig bild!

 

Cavvetjejernas matte

21 oktober 2008 10:12

Ja, men pannkakor är ju bara sååå gott! Känner igen mig från när mina barn var små. Där stod man och stekte och stekte, och blev den någon kvar fick man vara glad. hihi...
Visst är det roligt när barnen blir glada och äter!

http://www.cavaliersajten.bloggagratis.se

 

lotta

21 oktober 2008 12:23

haha..känner igen mig ganska så presis..har dubbelt voffelgärn nu istället..det går faktiskt ganska mycket fortare;)

http://www.juniocola.bloggagratis.se

 

Yvonne

21 oktober 2008 12:37

Fniss. Precis så är det i våran familj också! Och jag är lika lättlurad som du när det gäller smicker! =)

 

Tanten

21 oktober 2008 14:02

Jag använder två eller tre stekpannor när det är många som ska äta. Man hinner knappt andas emellan vändningarna ;)

http://ettlitetkatteri.bloggagratis.se

 

Marianne

21 oktober 2008 22:08

Något pannkaksberg har jag heller aldrig lyckats bygga. Men pannkakor ska ätas nystekta direkt från plåten. Men visst är det tråkigt att sitta ensam vid bordet när alla andra har ätit sig mätta.
Ha det gott

http://ekoxenskennel.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag träffades jag och Lena för att ge hundarna ännu ett spår. Denna gång hade vi handskar på då vi la ut varandras spårapporter! Kan ju hända att spårläggaren på tävling använder handskar å då blir det kanske inte lika mycket vittring g på pinnen...

I jordens busväder var det dags att debutera i spåret. Snö och regn om vartannat!Humle släpptes ut på spåret och spårade jättefint....ända fram till slutpinnen å då var våran chans förbi. Minst en pinne plus den sista måste hittas om man ska bli godk...

Till slut kom även vänninans nya stjärna till sitt hem i Nås. Dundra,en landseer som är fyra veckor yngre än Humle. En riktig supernalle <3   Vi är många å på vår brukshundklubb som har valp nu nu så vi ska försöka att träffas med våra valpar ...

Efter evighetslång väntan blev det då äntligen dags att åka till Norge och Kennel Skogsjenta för att hämta hem en till kamrat! 10 Juli åkte jag och Maria till Anne Chatrine för att hämta varsin valp. Med oss hem fick vi Humle och Rolex ,två bröder...

Ja hur svårt kan det vara att lyda ett enkelt råd som att "Nu får du ta det lite lugnt ett tag"?? Svårare än nån kan tro när man hela tiden känner alla "måsten! Men kan undra för vem skull man håller på att stressa ihjäl sig. Jag själv tex....har...