En man som hörde väldigt dåligt skulle en kall vinterdag åka till prästen med sin motorcykel för att anmäla ankomsten av sitt tolfte barn.
På vägen funderade han på vad prästen först skulle säga.
Det blir nog goddag, tänkte han. Och sedan frågar han säkert; - Hur bar du dig åt för att komma hit idag när det är så kallt?
När mannen så småningom kommer fram utspinner sig följande dialog:
Prästen:
- Goddag!
Mannen:
- Goddag!
Prästen:
- Hur har du burit dig åt för att få så många barn?
Mannen:
- Åh, det är bara att dra ner mössan över öronen och brassa på!

En predikant blev inbjuden att äta middag hos en vänlig bondmora utanför Skövde. Väl inkommen förstod predikanten att här var det inte fråga om att äta nån mat inte. Där var, som man säger i Västergötland, så gränsalöst sketigt!
Här gällde det att plocka fram alla tillåtna argument för avhållsamheten, så predikanten körde med att han nog höll igen, och han egentligen nog var inne i en fasteperiod.

Men han kunde ju sitta ned en stund ändå, förstås.
- Han kan la sätta sej in i finrummet och få en kopp kaffe i alla fall, sa kvinnan.
Jovisst, det kunde väl gå bra. Inne i finrummet fick predikanten syn på nånting i en stor skål. Det såg ut som små nötter av något slag. Han kunde väl smaka en... Och en till gjorde väl inget. Och så gick det som det lätt går. Om en stund var nötskålen tömd till hälften.

Nu kom kvinnan in. Predikanten kände sig besvärad när han erkände sitt intresse för det goda i skålen.
- Ja, jag skulle ju inte äta, men det gick ju inte att låta bli detta. Jag tog några stycken, och det blev fler och fler. Så tant får förlåta mig...
Kvinnan log vänligt och svarade glatt:
- Det gör inte ett färn, för jag har så dåliga tänder, så jag har bara söget å choklan...

...för alla grattisen! Jag bara sitter här med ett fåningt leende när jag läser era kommentarer ;oD. Tack tack!  (Elin,du vet vid det här laget vem som tävlat ;-)

Nu kanske det kan tyckas överdrivet glatt för ett LP. Men jag är sååå jäkla stolt över oss förstår ni!

Jag har aldrig vunnit nåt förut i tävlingsväg. Vare sig det handlat om skolfotboll eller brännboll. Jag tycktes ALLTID vara i det förlorande laget.

Hur bra mitt lag än var så fick vi alltid stryk med nåt ynka poäng. Alldeles som förgjort att få vinna!

Så det känns enormt det här,att jag ,med mitt usla självförtroende och klena tävlings nerver lyckats med denna bedrift.

Jag har sagt det förut men jag måste säga det igen: Stort tack för pushning och stöttnig Stormamma!!! Hade inte du kickat iväg mig på vår första tävling för ett år sedan så hade jag gått runt och tvekat fortfarande!

Här får du ett fång med blommor.......