Inte mycket på agendan idag,förutom kirurgbesöket.

Ska försöka sova lite nu ,det väntar jobb till natten ;)

Läste en artikel om en fru som räddat livet på sin man genom en Hemlich manöver.

Usch...jag fick rysningar och kom direkt att tänka på när Robin satte en polly i halsen!

Robin var nio år,(nybliven storebror)han satt och kollade på tv,jag var i köket och diskade.

Han hade en massa störande ljud för sig så jag fräste irriterat åt honom att sluta upp med det där!

Han kom ut till mig i köket och sa "förlåt mamma" sen gav han mig en kram.

Jag vände mig om för att fortsätta diska och  i samma ögonblick börjar Robin att låta igen.

Vänder mig snabbt om för att säga åt honom att "det räcker nu"!

Då får jag se, hur han, med uppspärrade ögon står och river sig mot halsen samtidigt som det rosslar ur munnen på honom!!

PANIK!!!!! Att jag där och då behöll mitt lugn och begrep att nåt fastnat i halsen det begriper jag inte!!

Fick snabbt tag i ungen bakifrån och tryckte till under bröstkorgen. Ingenting hände!!!!!

Klämde till igen å ut flög en spykaskad innehållande en Polly!!!

Robin kunde andas igen!!! Han storgrät och höll om mig hårt hårt!!

Jag ville inte visa honom hur jäkla rädd jag hade varit så jag svalde och svalde för att få  ner tårarna. Det var ju fruktansvärt för honom som det var,utan att han skulle behöva se mig bryta ihop!

"Sätt dig vid tvn du så ska jag bara torka upp det här" sa jag.

Robin gjorde som jag sa och jag låg på knä i köket och torkade spyor och grät!!

Allt hade ju gått bra men jag kan lova er,att under den stunden som karamellen satt fast i halsen så hann jag tänka MASSOR!!

Såg framför mig det ena värre än det andra!! Hemska bilder for runt i mitt huvud. USCH!!!

Jag satt länge i soffan med Robin den kvällen. När han hade lagt sig så sa han innan han somnade

"Tack mamma ,idag har du räddat mitt liv"

Andreas.som vid det tillfället var i Stockholm och jobbade fick ett hysteriskt samtal den kvällen. Då hade allt släppt och jag snörvlade och grät  när jag skulle berätta vad som hade hänt!!!

Den natten sprang jag upp i tid och otid för att kolla att grabbarna andades.

Jag kan lova att den händelsen sitter hårt i mig.

Helst av allt skulle jag vilja vara med hela tiden när dom äter nåt...man vet ju aldrig!

Phu....långt inlägg idag :)

Kram å "natti"

 

Eva me resten av flocken :0)

17 februari 2009 08:51

ojojoj vilken upplevelse! gu va hemskt att uppleva nå´t sånt... men samtidigt så skönt att du kunde behålla ditt lugn. Håller tummarna för dej idag. Kramiz

http://hexkatterhimlahundar.bloggagratis.se

 

Anna med flock

17 februari 2009 09:23

Fy vilken hemsk upplevelse, vilket tur att du kunde behälla ditt lugn och agera...förstår att det skakade om dig ordentligt, man hinner oftast tänka allt för mycket även om det som inträffar går bra.

Lycka till med kirurgbesöket.

http://timsevimse.blogg.se

 

nilla

17 februari 2009 10:03

Å fy vad hemskt!!!
Fick själv tårar i ögonen när jag läste det.

http://nillaja.bloggagratis.se

 

lotta med juni o cola o Tuvaluva ;)

17 februari 2009 11:35

usch ja, fyy vilken panik. jag tycker inte heller om när de äter själva. jag har alltid en artikel i huvudet som jag läste innan jag fick alfred om några syskon som satt uppe o kolla bollibompa på övervåningen...storebraor kom sedan ner i köket o mamman frråga vart lillebror var...han sover..varpå mamman går upp o kollar o lillungen är död efter att ha satt i halsen *RYSER*så jag förstår din rädsla!! nu har jag badat o promenixat o nu lydde jag ditt råd o taog lite bloggtid;)ha det fint!

http://juniocola.bloggagratis.se

 

Eva igen

17 februari 2009 12:08

Jameeeeeeen kan du skicka hit lite vår nu då??? så jag blir frisk NUUUUUUU :0)

 

malte o snoken me matte

17 februari 2009 12:42

vilken tur att du visste vad du skulle göra!!

 

Lena

17 februari 2009 14:57

Tur att du visste vad du skulle göra och att du kunde behålla lugnet!

Ha en bra dag!

Kram Lena

http://www.nygards.bloggagratis.se

 

Helén o Deco

17 februari 2009 18:54

Usch!! Men du vet att du kan om det krisar :)

http://decosmatte.bloggagratis.se

 

dat

17 februari 2009 18:59

Usch vad otäckt, jag fick kalla kårar när jag läste inlägget. Vilken tur att allt gick bra.

Tack snälla för omtanken kring Vilda, det värmer.

Kram

http://hundtraningen.blogspot.com

 

Maddo

17 februari 2009 19:52

Oj, det låter inte roligt alls det där!

http://dreammaddo.blogg.se

 

Veronica

17 februari 2009 20:30

Ja fy vilken berättelse du hade idag!
Men det är helt otroligt hur vi fungerar vi mäniskor. Vi kan behålla lungnet när det är kaos och bryter ihop för minsta bagatell.
Och barnen är ju allt vi har, det är ju ändå det dyraste vi har och det vill man ju aldrig skada på något sätt.
Kram på dig och vad skönt att det gick bra.

http://frippe.bloggagratis.se

 

Sussie

17 februari 2009 23:37

Usch, jag var med om ungefär samma sak med min äldsta (nu 19 år)när han var 1 år lite drygt. Han satte en apelsinbit i halsen, det slutade bra tack och lov. Men den panik jag drabbades av då satte djupa spår.
Så skönt att det gick bra för din Robin!

http://bullmamman.bloggagratis.se

 

Cavvetjejernas matte

18 februari 2009 15:30

Fy vilken hemsk upplevelse. Tur att du kunde sansa dig och handla snabbt.

http://www.cavaliersajten.bloggagratis.se

 

Yvonne

18 februari 2009 18:11

Usch.. Jag får tårar i ögonen när jag läser!
Vilken panik!
Va skönt att allt slutade väl!

Kram!

http://yvonnes-blogg.bloggagratis.se

 

Truddelutt

18 februari 2009 20:05

Fy vilken hemsk upplevelse!! Skönt att allt gick bra!
kramen

http://truddelutt.bloggagratis.se

 

Marianne

19 februari 2009 00:32

Usch vilken rysare och jag vet av egen erfarenhet hur jobbigt det är. Min son försökte svälja en sko till en babydocka som min brorsdotter glömt på golvet under ett besök. Jag var ensam hemma då jag hittade honom på golvet och lilafärgad i ansiktet och det tog en stund att lista ut vad som var felet.
Ibland så är man ganska liten.
Ha det gott

http://www.ekoxenskennel.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag träffades jag och Lena för att ge hundarna ännu ett spår. Denna gång hade vi handskar på då vi la ut varandras spårapporter! Kan ju hända att spårläggaren på tävling använder handskar å då blir det kanske inte lika mycket vittring g på pinnen...

I jordens busväder var det dags att debutera i spåret. Snö och regn om vartannat!Humle släpptes ut på spåret och spårade jättefint....ända fram till slutpinnen å då var våran chans förbi. Minst en pinne plus den sista måste hittas om man ska bli godk...

Till slut kom även vänninans nya stjärna till sitt hem i Nås. Dundra,en landseer som är fyra veckor yngre än Humle. En riktig supernalle <3   Vi är många å på vår brukshundklubb som har valp nu nu så vi ska försöka att träffas med våra valpar ...

Efter evighetslång väntan blev det då äntligen dags att åka till Norge och Kennel Skogsjenta för att hämta hem en till kamrat! 10 Juli åkte jag och Maria till Anne Chatrine för att hämta varsin valp. Med oss hem fick vi Humle och Rolex ,två bröder...

Ja hur svårt kan det vara att lyda ett enkelt råd som att "Nu får du ta det lite lugnt ett tag"?? Svårare än nån kan tro när man hela tiden känner alla "måsten! Men kan undra för vem skull man håller på att stressa ihjäl sig. Jag själv tex....har...