Inte mycket på agendan idag,förutom kirurgbesöket.

Ska försöka sova lite nu ,det väntar jobb till natten ;)

Läste en artikel om en fru som räddat livet på sin man genom en Hemlich manöver.

Usch...jag fick rysningar och kom direkt att tänka på när Robin satte en polly i halsen!

Robin var nio år,(nybliven storebror)han satt och kollade på tv,jag var i köket och diskade.

Han hade en massa störande ljud för sig så jag fräste irriterat åt honom att sluta upp med det där!

Han kom ut till mig i köket och sa "förlåt mamma" sen gav han mig en kram.

Jag vände mig om för att fortsätta diska och  i samma ögonblick börjar Robin att låta igen.

Vänder mig snabbt om för att säga åt honom att "det räcker nu"!

Då får jag se, hur han, med uppspärrade ögon står och river sig mot halsen samtidigt som det rosslar ur munnen på honom!!

PANIK!!!!! Att jag där och då behöll mitt lugn och begrep att nåt fastnat i halsen det begriper jag inte!!

Fick snabbt tag i ungen bakifrån och tryckte till under bröstkorgen. Ingenting hände!!!!!

Klämde till igen å ut flög en spykaskad innehållande en Polly!!!

Robin kunde andas igen!!! Han storgrät och höll om mig hårt hårt!!

Jag ville inte visa honom hur jäkla rädd jag hade varit så jag svalde och svalde för att få  ner tårarna. Det var ju fruktansvärt för honom som det var,utan att han skulle behöva se mig bryta ihop!

"Sätt dig vid tvn du så ska jag bara torka upp det här" sa jag.

Robin gjorde som jag sa och jag låg på knä i köket och torkade spyor och grät!!

Allt hade ju gått bra men jag kan lova er,att under den stunden som karamellen satt fast i halsen så hann jag tänka MASSOR!!

Såg framför mig det ena värre än det andra!! Hemska bilder for runt i mitt huvud. USCH!!!

Jag satt länge i soffan med Robin den kvällen. När han hade lagt sig så sa han innan han somnade

"Tack mamma ,idag har du räddat mitt liv"

Andreas.som vid det tillfället var i Stockholm och jobbade fick ett hysteriskt samtal den kvällen. Då hade allt släppt och jag snörvlade och grät  när jag skulle berätta vad som hade hänt!!!

Den natten sprang jag upp i tid och otid för att kolla att grabbarna andades.

Jag kan lova att den händelsen sitter hårt i mig.

Helst av allt skulle jag vilja vara med hela tiden när dom äter nåt...man vet ju aldrig!

Phu....långt inlägg idag :)

Kram å "natti"