Nu har jag ju grävt och påtat och planterat och gödslat så väldans i nya blomlandet.

Det tar lite tid men blir väl klart så småningom.

På fredags morgonen när jag tittade ut genom fönstret så såg jag att det låg en hel massa jord på brunnslocket som ligger framför landet.

Vad tusan nu då? Har Eddie vart och lek med jord där eller???

Fick ju lov att gå ut och undersöka.

Vad tror ni jag fick se?!!!??

ETT STORT UPPGRÄVT HÅL LÄNGST IN I LANDET!! Som ett jäkla meteoritnedslag. NÅN hade varit där och grävt så blomsterlökarna låg uppfrästa långt ut på gräsmattan!!!

But who?? Grävlingen? Grannens katt?? Eddie?

Antar att ni listat ut svaret.....Förbaskade hund racka!!!

Japp, det blir till att klämma dit nya liljor bara snön har smält undan.

Ser jag att sen att han är där och gräver igen kommer han att få det hett om sina stora mjuka öron....

Knagglade på i lugnt och stilla mak igår.Kände mig lite snurrig i bollen men tänkte att det tar väl tid innan man hämtat sig efter en sån här pärs.

På kvällen efter att jag nattat killarna började jag frysa nåt så in i h-vete. Jag riktigt skakade.

Tog två panodil och bäddade ner mig i soffan. Försökte se på en film men jag hade sån värk och frossa att jag fick släpa mig upp i sängen.

Timmarna innan jag somnade vill jag inte ge till nån. Alltså, jag hade över fyrti i temp och bara låg och gnydde som ett litet barn. Jag brann!!! Kroppen värkte så den höll på att värka sönder.

Jag var säker på att jag skulle få lov att åka in till Falun och ligga där i en vecka.

Till på köpet har jag fått en underlig värk i hela högra sidan. Från axeln??! och ner till midjan. Det känns som en järnklo har slagits fast runt sidan. Kan inte ta några djupa andetag för då gör det AAAAJJJJ!

Fattar inte vad detta är för en konstig sjuka. Känns nästan som om revbenen skulle vara av.....

Mystiskt är det.

Så här såg det ut hos oss 17-18 maj!!!!

Men faktum är att jag höll på att garva ihjäl mig första gången jag såg den här lille figuren.

Nuförtiden är IPREN reklamen bara eländig.

Men denna var riktigt skoj....

Jag har sett filmen tusen millioner gånger och kan alla repliker;-) Jag ser den gärna igen. Sambon säger att jag är löjlig..... antagligen för att han inte dansar som Mr Travolta! WOOOW!!!!!

När jag gick i andra klass ,så hade vi två klasser i en . Alltså ett och två var ilag.

I ettan gick det en pojke som var en riktig bråkstake. Dom flesta i våran klass var rädda för honom . Ni vet, han knuffades och gav en tjyvnyp när ingen vuxen såg på. Uppkäftig och otrevlig mot skolfröken.

En riktig liten rackar unge mao.

Vår förvåning var därför stor när han plötslig en dag frågade om han fick sjunga en sång för klassen. Fröken gav sitt tillstånd med viss tvekan. Hon visste väl inte vad vi hade att vänta.

Men pojken tog ton iallafall och jag minns än idag hur jag rördes till tårar av hans underbara sorgsna sång.

Den lille tuffa pojken med sina hårda nypor sjöng så klassen grät minsann. Jag har sen den dagen inte hört den sången men jag har hittat texten till den och mina tårar strömmade utmed kinderna när jag läste den....

Känner ni igen den??

I en sal på lasarettet
där de vita sängar står
låg en liten bröstsjuk flicka
blek och tärd med lockigt hår.

Allas hjärtan vann den lilla
där hon låg så mild och god.
Bar sin smärta utan klagan
med ett barnsligt tålamod.

Så en dag hon frågar läkarn,
som vid hennes sida stod:
Får jag komma hem till påsken
till min egen lilla mor?

Läkarn svarar då den lilla:
Nej mitt barn, det får du ej,
men till pingsten kan det hända
du får komma hem till mor.

Pingsten kom med gröna björkar
blomsterklädd står mark och äng,
men den lilla sjuka flickan
låg där ständigt i sin säng.

Så på nytt hon frågar läkarn
som vid hennes sida står:
Får jag komma hem till hösten
till min egen lilla mor?

Läkarn svarar ej den lilla,
men strök sakta hennes hår,
och med tårar i sitt öga
vänder han sig om och går.

Nu hon slumrar uti mullen
slumrar sött i snövit skrud.
Från sin tåligt burna längtan
har hon farit upp till Gud.